Om Veronica

Addiktolog (Beroendeterapeut) med gestaltterapeutisk inriktning
Anhörigterapeut och Terapeut efter sexuella övergrepp eller sexuella negativa erfarenheter

Lite om mig…

Jag är en terapeut som älskar mitt jobb. Att få stötta och guida andra genom sin resa mot ett liv som är värdefullt och harmoniskt är det jag brinner för. Jag har alltid haft ett stort intresse för människor och deras beteenden. Att ha balans inom livets alla områden är inte alltid så lätt, i mitt arbete med klienter hjälper jag till att hitta den holistiska balansen.

Innan jag blev terapeut arbetade jag med funktionshindrade inom kommunen. Först läste jag om barns olika utvecklingsfaser och senare om när något avviker eller det finns en nedsättning. Efter att jag själv hamnade i en stor kris i livet och letade efter stöd och hjälp upptäckte jag hur svårt det var att hitta rätt, eller faktiskt hitta något överhuvudtaget. På vissa ställen ansågs jag inte tillräckligt sjuk och på andra kunde dom inte hjälpa mig, jag var inte prioriterad, Jag var ju inte den som var sjuk, jag var ju ”bara” anhörig.

När jag väl fick komma någonstans var det långa väntetider och jag fick i den svåraste tiden klara mig helt själv. Jag kände mig oerhört ensam. Men jag gav inte upp. Efter ett tag kom jag i kontakt med en verksamhet som hade gruppterapi, det var räddningen för mig. Där kunde jag dela mina tankar och känslor med andra och det kändes tryggt att se att jag var inte ensam. Jag lärde mig otroligt mycket och fick insikt i hur jag kunde förändra mitt liv till det bättre. Här insåg jag att behovet av en verksamhet som kan ta emot akut och ge stöd innan den som tex är anhörig eller själv känner att livet börjar bli ohanterligt var stort.

Efter att ha kikat runt lite valde jag att läsa om addiktologi, läran om besatthet eller mer ordagrant ”läran om det man blir starkt tilltalad av”. Addiktologin innehåller verktyg för lösningar av dessa problem. Jag har där valt att fördjupa mig i anhörigproblematiken, medberoende, sex – kärlek och relationsberoende. Ett verktyg som jag ser ger goda resultat är gestaltterapi och jag valde därför att läsa vidare för att använda mig av gestaltterapeutiska tekniker. Under min utbildning gjorde jag praktik på en klinik för sex och kärleksberoende och deras anhöriga. Där fick jag efter praktiken arbete och hade ansvar för främst anhörigbehandlingen.

Genom åren har jag som terapeut har jag mött många klienter som varit utsatta för sexuella övergrepp. Jag skaffade mig då även utbildning inom detta område och har idag gruppterapi för främst utsatta kvinnor.

Anhörig

Vi är alla anhöriga till någon. När denna någon drabbas av en sjukdom eller tex ett beroende så drabbas även du. Som anhörig befinner man sig i en extremt svår situation. Man påverkas såväl psykiskt som fysiskt och socialt och måste samtidigt vara stark för den som är sjuk.

Man själv går igenom en stor sorg och är i stort behov av stöd och hjälp. Man ”kämpar på” och ”biter ihop” i väntan på att den som är sjuk ska bli bättre. Tyvärr tar det ofta väldigt lång tid och det krävs att det finns en insikt och villighet hos den som är sjuk/beroende. Många anhöriga blir därför utbrända eller drabbas själva av olika sjukdomar, så som magkatarr, migrän, utmattning mm.

Beroende/psykisk ohälsa innebär dessutom i många fall att den som är anhörig skäms så mycket över sin situation att man inte vill prata om det med andra. Man täcker upp för sin närstående och bär samtidigt en konstant oro inom sig. Att bära på denna oro/hemlighet leder oftast till att man inte vill bli avslöjad och man undviker kanske därför att umgås med andra, ”dom kommer märka hur jag egentligen mår”. Man isolerar sig, dels för att inte avslöjas men också för att man inte vill oroa sina nära.

För den som är anhörig kan tillvaron ofta bli väldigt oförutsägbar. Man vet inte vilket tillstånd den som är sjuk befinner sig i när ni träffas. Man upplever att det är svårt att planera för sin närmsta framtid och man har alltid en nödlösning i bakfickan. Man blir anpassningsbar på bekostnad av sina egna behov.

Som anhörig är det väldigt vanligt att man utvecklar ett medberoende eller ett eget beroende.

Medberoende
“Medberoende är en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet, utan anpassar sig till den.”

Tommy Hellsten

Som medberoende är det vanligt att man känner sig ansvarig för andra människor och man har svårt att se sig själv och sina egna behov. Att hjälpa och ta hand om andra har därför störst fokus och utvecklas gradvis till att man känner ett egenvärde genom att vara den som hjälper och stöttar. Man har svårt med självkärlek och tvivlar på om man är värd att älskas. Man har inte lärt sig att sina egna behov är viktiga, vilket gör det svårt att uttrycka vad man vill och behöver och att ta emot stöd, hjälp och kärlek från andra.

Den medberoende är oftast ambitiös och överpresterande. Som medberoende söker man sig till andra som man tror behöver bli räddade eller hjälpta. Man är uppskattad för sin vänlighet, närvaro och sociala kompetens. För den medberoende finns det en risk att överge sig själv till förmån för andra och konsekvensen av det kan leda till tex olika fysiska sjukdomar, utmattning och depression.

Några kännetecken på medberoende:
• mer fokus på andra än sig själv
• har svårt att sätta gränser och om vi gör det, släpper vi dom ofta
• känna sig ansvarig för andras behov
• tar inte hand om sina egna behov
• tro sig veta vad andra behöver
• svårigheter att ta emot utan skuldkänslor
• kontrollerar eller/och anpassar sig  till andra
• tron om att allt är mitt fel
• tar det personligt
• försöker bevisa att vi duger genom att prestera eller relatera
• har låg självkänsla
• åsidosätter sina intressen, vänner och annat viktigt för att vara någon till lags
• är extremt lojal och empatisk
• känner sig tom och betydelselös om man inte har någon att ta hand om
• över engagerar sig i någon annan och dennes bekymmer
• har svårt att ta sig ur destruktiva relationer och attraheras av personer med behov
• värderar andras åsikter och känslor högre än sina egna
• har ett behov av att kontrollera en annans persons missbruk eller destruktiva beteende

Det måste dock sägas att bara för att man kanske är medberoende så behöver man inte ha alla dessa karaktärsdrag.

Varför blir man medberoende? Hur börjar det?
Medberoende kan man bli om man växer upp i ett hem där det råder brist på kärlek, respekt och närvaro. Eller har föräldrar med psykiska problem eller beroenden. Fysiska, känslomässig och sexuella övergrepp är också vanligt att man som medberoende har varit utsatt för.

Men man kan också utveckla medberoende om man lever nära någon som är sjuk eller beroende i sitt vuxna liv. Alla som lever nära någon som är sjuk/beroende blir inte medberoende, men dom flesta blir det. Det är en naturlig reaktion i oss människor.


När barn blir utsatta för kränkningar och brister i uppväxtmiljön, så gör deras underlägsna position att de ofta tror att det är dem själva det är fel på. På ett eller annat sätt lägger de skulden på sig själva för det som händer. Barn har oftast inte möjlighet att se neutralt på situationen, och inse att det är den vuxne/föräldern som brister i ansvar. Ju mindre barnets behov blir mötta i uppväxten, desto mer kommer barnet att utveckla skam och dåligt självförtroende. För barnet är detta en överlevnadsstrategi ett försvar, men när man blivit vuxen blir dessa strategier ofta hindrande.

En överlevnadsstrategi som är kopplad till medberoende kallar vi falskt hopp. Detta innebär att barnet börjar göra saker, eller försöka förändra sig, för att få sina behov uppfyllda. Behov av att ”vara duktig” eller överprestera hör till detta försvar. Att på ett överdrivet sätt försöka hjälpa eller förändra andra människor är andra aspekter av falskt hopp.

Tyvärr blir det ofta så att det falska hoppet aktiveras i kärleksrelationer. På ett omedvetet plan så väcks djupt ner i hjärnan ett hopp om att denna person jag är förälskad i, ska ge mig något jag aldrig fick som liten, och kanske också ett hopp om att äntligen förändra en frånvarande person (förälder) till en närvarande. Detta är orsaken till att många verkar välja partners som på något sätt liknar ens föräldrar.

Olika stadier av medberoende!
Det första stadiet av medberoende som handlar om att lösa dem problem man stöter på och att ha medkänsla för den som är sjuk/beroende är en naturlig reaktion på en onaturlig situation. Här skyddar man den som är sjuk från negativa konsekvenser vilket innebär att man blir en möjliggörare av beteendet. 

Det andra stadiet man går in i är när man börjar anstränga sig ännu mer då man upptäcker att det man gjort innan inte haft de resultat man förväntat sig. Man gör samma saker som förut men oftare, intensivare och allt desperatare. Man försöker vara mer stödjande, mer hjälpsam, mer skyddande. Man tar över ansvaret från den som är sjuk/beroende och inser inte att detta gör den som är sjuk/beroende blir ännu mer ansvarsbefriad. Saker och ting blir bara värre istället för bättre av detta. Känslan av  misslyckande gör att man anstränger sig ännu mer, vilket bara leder till frustration, ångest och skuldkänslor. Självanklagelserna ökar, självkänslan minskar och det självdestruktiva beteendet blir allt värre.

Det tredje stadiet, Förfall och sammanbrott. Reaktionerna på sjukdomen/beroendet fortsätter och ger upphov till ett speciellt upprepat beteendemönster av självdestruktiv karaktär. Detta beteende fortgår och kvarstår även när det inte längre finns några symtom på beroende, beteendet. Alltså när den som var sjuk/beroende tillfrisknat. Den medberoende har en ärlig önskan att hjälpa, men åtgärderna har misslyckats. Man blir helt oförmögen att ändra sitt egna beteende, trotts att man ser att det inte leder någon vart.

När man drabbas av en sådan här situation är det viktigt att söka hjälp. Kunskap, medvetenhet, stöd och egen terapi kan hjälpa den som lever med någon som är sjuk/beroende.

Sexuella övergrepp

Det är svårt att berätta men också att be om hjälp. Men det finns möjlighet för dig som utsatt att må bra igen. Många känner extrema skuld- och skamkänslor för det dom varit utsatta för, Genom att berätta minskar skammen. Och man flyttar tillbaka skammen dit där den hör hemma – hos förövaren.

Att träffa andra som varit med om liknande skapar gemenskap och styrka. Jag erbjuder därför stödgrupp, stödsamtal och gruppterapi till vuxna som varit utsatta för sexuella övergrepp eller som har sexuella negativa erfarenheter.

Konsekvenserna efter ett övergrepp har en djupgående inverkan på den drabbades fysiska och psykiska hälsa. Många drabbas av en akut stressreaktion och det är väldigt vanligt att man utvecklar PTSD.

PTSD är ett allvarligt och långvarig ångesttillstånd som kan uppstå efter svåra traumatiska upplevelser.

Övriga vanliga negativa symptom är skam och skuldkänslor, depression, ångest och oro, konsentrationssvårigheter, missbruk, sexuella problem, psykosomatiska besvär, självdestruktiva beteenden, ätstörningar mm

Om du vill vara helt anonym går det bra att ringa från skyddat nr och ha en första kontakt över telefon. Vi bokar då in en telefontid.

Mig kontaktar du på 0702-683975 eller veronica@ewrika.se

Veronica Andersson